När vi köpte Soltorp såg vi genast att det lilla röda huset, byggt 1936, såg ut som ett svenskt sekelskifteshus. Visserligen hade en hel del moderniserats, men vår tanke var att vända klockan tillbaka med inspiration från Carl Larsson.
Vid första åsynen av köket konstaterade vi unisont ”The kitchen’s got to go”. Golvet hade spräcklig linoleum, skåpen var av metall, diskhon emaljerad och köksmaskinerna nästan i funkisdesign. Den inbyggda diskmaskinen av samma fabrikat som köksskåpen, Crosley, matchade perfekt, men både el och vattenanslutningar var bortkopplade.
Efter ett par månader har vi börjat vänja oss vid köksformgivningen och våra efterforskningar har daterat köket till 1957, halvvägs mellan modern nutid och Carl Larssons mest produktiva period.
Tänk vilken enorm utveckling som skedde mellan nittonhundratalets början och dess mitt, och hur litet som egentligen har ändrat sig mellan 1957 och nu – det är i stort sett bara mikrovågsugnen som har tillkommit, men vi har aldrig anammat den uppfinningen.
Frågan har uppstått om vi verkligen vill ha ett tidstroget replikat av ett Carl Larsson-kök i ett hus som trots sitt gammalmodiga utseende är yngre än så.
Kanske är det mer historiskt korrekt, för att inte tala om lättarbetat, att acceptera det faktum att vi har ett lyxkök av 1957 års modell – en veritabel halvantikvitet!
